Bloggen om hälsa

Shopping Basket

Your Basket is Empty

Quantity:

Subtotal

Taxes

Delivery

Total

Allt om ett friskt liv

Blog

« Back to Blog « Older Entry | Newer Entry »

Yoga veckobrev 3 Vt-16

Posted on 8 March, 2016 at 8:52

Yoga veckobrev 3 VT-16

Hej och Sat Nam!

Idag tänkte jag skriva lite om meditation. Nuförtiden finns många välgjorda studier på meditationens effekt inte bara vårt psyke och välbefinnande men även hur den påverkar hjärnan rent fysiologiskt. Idag fokuserar vi lite på hur meditation fungerar.

Många gånger har jag fått höra människor säga att de inte kan meditera eller att det inte funkar/passar dem. Anledningen är ofta att man har en begränsad erfarenhet av såväl mediterande i sig som de många meditationstraditionernas alla olika inriktningar och tekniker. Det finns helt enkelt många olika vägar att nå i stort sätt samma mål. Om man är en person i högvarv med otränat sinne och som kanske är van att dra på löparskorna för stressreglering så kommer antagligen inte en meditationsteknik som går ut på att sitta stilla och observera andningen i 20 minuter gå så väl hem. Ännu mer tankar bubblar upp och omöjliga känslor som kanske skapar en totalt ostoppbar ilska och ifrågasättande av värdet av att sitta och göra absolut ingenting. Tankarna om det fåniga i detta sittande maler och eskalerar och upptar till slut hela tankevärlden. Inte särskilt avkopplande, och – meditation funkar inte för mig. Basta!

Om samma person däremot mediterar genom dynamisk fysisk rörelse med aktiv andning koordinerat med ord och fokus som har en bestämd plats, samt har fått en god förklaring till varför man gör så här samt syfte och effekt, så kommer 20 minuter av ihärdig koncentration för att få till det med alla olika moment antagligen konstigt nog gå ganska fort.

Vad jag vill belysa är att det finns en oändlig mängd olika sätt att meditera och att allt passar inte alla hela tiden. Men när man väl funnit ett sätt som fungerar och faktiskt börjat ”träna” sitt sinne så kan man också eventuellt pröva andra sätt som tidigare inte fungerat och kanske få nya aha upplevelser.

Att träna sitt sinne är lite grann som att gå på valpkurs. Vänligt men bestämt vill vi visa den omogna valpen vad den behöver göra för att vi ska bli bästa vänner och ha en fin relation hela livet. Och förstå att man aldrig blir ”färdig” – träningen sker vid varje meditationstillfälle (eller hundrastning), och resan är själva målet. Låter det kryptiskt? Låt mig förklara med lite neurovetenskap.

Vår hjärna är en riktig latmask som är fenomenal på att spara energi. Det här har varit utmärkt för vår evolution eftersom hjärnan äter upp ca 25% av vårt energi intag, och näringsrik föda har inte alltid varit lika lätt att lägga tassarna på som nu. Alltså gillar hjärnan att lära sig en grej genom att trampa upp en bra stig för att sedan per automatik återvända på samma stig till samma ställe. Smart eller hur, det är ju sååå mycket jobbigare att bana ny väg i värsta bushen.

Till hjälp i det här energisparandet har vi bl a neurala mönster som stärks varje gång vi återupprepar dem samt en del av hjärnan som heter anterior cingulate gyrus. I den delen sitter våra tankars växellåda som ska hjälpa oss att skifta fokus från en sak till en annan, eller kanske helt enkelt tänka på ett nytt spännande kreativt sätt. Men.. då måste ju växellådan ha av vår dyrbara energi, nä det blir för jobbigt. Alltså är det lättare att fortsätta på trean oavsett om ett växelbyte behövs i uppförsbacke eller på motorvägen.

När vi mediterar, och sorry detta gäller alla både nybörjare och vana, så tränar vi egentligen bara på att olja växellådan, och kalla tillbaka hundvalpen, genom att bli medveten om när tanken inte längre är med just det som du gör just nu – mediterar – för att sedan återgå till det fokus som din meditation använder. Och det är just det här återkallandet av valpen som faktiskt smörjer anterior cingulate gyrus och gör den välfungerande, och likt en muskel blir främre pannloberna (hundföraren) med tiden starkare och skickligare, och sinnet (hundvalpen) med tiden mer och mer disciplinerat och välfungerande. Enligt studier (se veckobrev 1) blir ju den mediterande hjärnan mer inställd på positiva sinnestillstånd som glädje och välmående, och kan lättare släppa ältande och oroliga tankar. När sinnet blir lugnt följer kroppen efter och man bryter en negativ trend, något som behövs göras varje dag.

Efter meditationen är det bra att sitta och låta uppmärksamheten observera den inre världen speciellt i bröstkorgen. Kanske får man en upplevelse av frid eller någon annan positiv känsla som kan få komma till ytan. Har man en gång fått fatt i den inneboende känslan av glädje, kärlek, sammanhang, så kommer den också lättare fram igen. Men det är just det här som många förväntar sig ska ske på en gång, och sedan blir besvikna, ett slags utlovat nirvana bara man sätter sig i lotusställning. Först måste jobbet göras och en dedikation till processen, med en reflekterande och undersökande attityd för att skönja nyanser i varandet som kan leda till att man slipper traska i samma spår med samma börda och faktiskt få en smak av riktig frihet.

Categories: Meditation