Shopping Basket
Your Basket is Empty
Quantity:
Subtotal
Taxes
Delivery
Total
Allt om ett friskt liv
Blog
Yoga veckobrev 3 Vt-16
| Posted on 8 March, 2016 at 8:52 |
comments (563)
|
Yoga
veckobrev 3 VT-16  Hej och Sat
Nam! Idag tänkte
jag skriva lite om meditation. Nuförtiden finns många välgjorda studier på
meditationens effekt inte bara vårt psyke och välbefinnande men även hur den
påverkar hjärnan rent fysiologiskt. Idag fokuserar vi lite på hur meditation
fungerar. Många gånger
har jag fått höra människor säga att de inte kan meditera eller att det inte
funkar/passar dem. Anledningen är ofta att man har en begränsad erfarenhet av
såväl mediterande i sig som de många meditationstraditionernas alla olika
inriktningar och tekniker. Det finns helt enkelt många olika vägar att nå i
stort sätt samma mål. Om man är en person i högvarv med otränat sinne och som
kanske är van att dra på löparskorna för stressreglering så kommer antagligen
inte en meditationsteknik som går ut på att sitta stilla och observera
andningen i 20 minuter gå så väl hem. Ännu mer tankar bubblar upp och omöjliga
känslor som kanske skapar en totalt ostoppbar ilska och ifrågasättande av
värdet av att sitta och göra absolut ingenting. Tankarna om det fåniga i detta
sittande maler och eskalerar och upptar till slut hela tankevärlden. Inte
särskilt avkopplande, och – meditation funkar inte för mig. Basta! Om samma
person däremot mediterar genom dynamisk fysisk rörelse med aktiv andning
koordinerat med ord och fokus som har en bestämd plats, samt har fått en god
förklaring till varför man gör så här samt syfte och effekt, så kommer 20
minuter av ihärdig koncentration för att få till det med alla olika moment
antagligen konstigt nog gå ganska fort. Vad jag vill
belysa är att det finns en oändlig mängd olika sätt att meditera och att allt
passar inte alla hela tiden. Men när man väl funnit ett sätt som fungerar och
faktiskt börjat ”träna” sitt sinne så kan man också eventuellt pröva andra sätt
som tidigare inte fungerat och kanske få nya aha upplevelser. Att träna
sitt sinne är lite grann som att gå på valpkurs. Vänligt men bestämt vill vi
visa den omogna valpen vad den behöver göra för att vi ska bli bästa vänner och
ha en fin relation hela livet. Och förstå att man aldrig blir ”färdig” –
träningen sker vid varje meditationstillfälle (eller hundrastning), och resan
är själva målet. Låter det kryptiskt? Låt mig förklara med lite neurovetenskap. Vår hjärna
är en riktig latmask som är fenomenal på att spara energi. Det här har varit
utmärkt för vår evolution eftersom hjärnan äter upp ca 25% av vårt energi intag,
och näringsrik föda har inte alltid varit lika lätt att lägga tassarna på som
nu. Alltså gillar hjärnan att lära sig en grej genom att trampa upp en bra stig
för att sedan per automatik återvända på samma stig till samma ställe. Smart
eller hur, det är ju sååå mycket jobbigare att bana ny väg i värsta bushen. Till hjälp i
det här energisparandet har vi bl a neurala mönster som stärks varje gång vi
återupprepar dem samt en del av hjärnan som heter anterior cingulate gyrus. I
den delen sitter våra tankars växellåda som ska hjälpa oss att skifta fokus
från en sak till en annan, eller kanske helt enkelt tänka på ett nytt spännande
kreativt sätt. Men.. då måste ju växellådan ha av vår dyrbara energi, nä det
blir för jobbigt. Alltså är det lättare att fortsätta på trean oavsett om ett
växelbyte behövs i uppförsbacke eller på motorvägen. När vi
mediterar, och sorry detta gäller alla både nybörjare och vana, så tränar vi
egentligen bara på att olja växellådan, och kalla tillbaka hundvalpen, genom
att bli medveten om när tanken inte längre är med just det som du gör just nu –
mediterar – för att sedan återgå till det fokus som din meditation använder.
Och det är just det här återkallandet av valpen som faktiskt smörjer anterior
cingulate gyrus och gör den välfungerande, och likt en muskel blir främre
pannloberna (hundföraren) med tiden starkare och skickligare, och sinnet
(hundvalpen) med tiden mer och mer disciplinerat och välfungerande. Enligt
studier (se veckobrev 1) blir ju den mediterande hjärnan mer inställd på
positiva sinnestillstånd som glädje och välmående, och kan lättare släppa
ältande och oroliga tankar. När sinnet blir lugnt följer kroppen efter och man
bryter en negativ trend, något som behövs göras varje dag. Efter
meditationen är det bra att sitta och låta uppmärksamheten observera den inre
världen speciellt i bröstkorgen. Kanske får man en upplevelse av frid eller
någon annan positiv känsla som kan få komma till ytan. Har man en gång fått
fatt i den inneboende känslan av glädje, kärlek, sammanhang, så kommer den
också lättare fram igen. Men det är just det här som många förväntar sig ska
ske på en gång, och sedan blir besvikna, ett slags utlovat nirvana bara man
sätter sig i lotusställning. Först måste jobbet göras och en dedikation till
processen, med en reflekterande och undersökande attityd för att skönja nyanser
i varandet som kan leda till att man slipper traska i samma spår med samma
börda och faktiskt få en smak av riktig frihet. |